Det var så här det började…. 1945 bildades en sektion under Gävle Brukshundklubb placerad i Sandviken. Den drivande kraften var en person vid namn Henry Hedberg och till sin hjälp hade han två instruktörer från Gävle som hette Sigge Lundin och herr Eklund. 1946 bröt Sandvikens medlemmar med Gävle BK och bildade egen avdelning. Medlemsantalet var då 25 personer. Klubbens första instruktör utbildades 1948 och hans namn var Carl Olsson. Han hade utbildats vid Hundskolan i Sollefteå.

Under 40- och 50-talet anordnades endast en tävling per år och då hade endast brukshundraserna rätt att delta. Det var lite annorlunda tävlingsmoment på den tiden, bland annat kan nämnas apportering i vatten, längdhopp för rapporthundarna samt att det i lydnaden ingick ett moment där hundarna skulle klättra över ett plank på 1,5-1,8 m höjd.

Det har varit mycket trassel med våra markområden och stugan. När man 1946 hade bildat egen klubb fanns ingen mark och stuga att tillgå, endast ett löfte om att få hålla till i den s.k. Jädraåparken mellan Sandviks ägor och Östanå. 1949 flyttades verksamheten till Tuna (3 km från Sandviken mot Järbo) där fick vi första stugan. Stugan används idag av den jaktskytteklubb som nu finns på platsen.

Glädjen varade endast två år sedan tvingades man lämna platsen för annan verksamhet. Klubben fick då möjlighet att vara vid Ingalund (mellan Sandvik Coromant på Mossvägen och Forsbacka-vägen). Där fanns det en gammal barack som man använde som klubbstuga. Åkrarna mellan järnvägen och Forsbackavägen fick då utnyttjas som appellplaner (när det inte gick kor på bete där). 1952 tog markägaren bort baracken och klubben stod åter utan stuga. Så småningom lyckades några medlemmar få tag på en monteringsbar barack och ställde upp den men ganska snart dök nästa problem upp, markägarens förvaltare ansåg att hundarna stressade korna och klubben blev återigen anvisad att söka sig ny plats.

Genom medlemmen Gustav Aurosells kontakter i Ovansjö kommun lyckades Sandvikens BK arrendera en bit mark i Stensätra där klubben fanns fram till 1979. Det blev åter ett sorgens år för Sandviken BK då man med kort varsel blev uppsagda från platsen av Sandvikens Kommun och inte erbjöds något alternativ. Sandvikens BK anmälde kommunens förfarande till Fastighetsdomstolen, vilken tilldömde kommunen att anvisa klubben ny plats. Först erbjöds en plats vid Långängarna vid Hillsta, Kungsgården, men denna plats var ekonomiskt omöjlig att iordningställa för klubben, så man tackade nej. Sedan erbjöds mark vid Västanåsen (på den plats där vi finns idag).

Klubben lånade pengar för stugbygget (kommunen ställde upp som borgenärer) och det mesta av arbetet utfördes av medlemmarna själva. Den 6 mars 1980 hölls taklagsfest. Stugan betalades av under 5 hårda år, men sen stod glädjen högt i tak. Äntligen stod klubben på fast mark. 1991 fick vi nya problem, en vägförening bildades och klubben tilldelades 80 % av kostnaderna. Klubben fick åter anlita advokat och efter segslitna förhandlingar fastställdes kostnaden till 35 % av vägförättningen, en rejäl sänkning alltså och återbetalning av det överskjutande beloppet. Idag ser Sandvikens BK fram mot en ljus framtid. Klubben anser att vi idag har ett gott förhållande med kommunen och de flesta bybor.